Gärdenfors vill visa på vägar att överbrygga gapet mellan informellt och formellt lärande.

formella lärandet mer likt det informella: motivation och förståelse.

Han förklarar skillnaden mellan inre motivation, som kommer ur nyfikenhet och lust att lära, och yttre motivation, som drivs av längtan efter belöningar eller att undvika bestraffningar. Om skolan arbetar med yttre motivation, som betyg, poängsystem och belöningar, riskerar man att döda den så viktiga inre motivationen, som är den som är positiv för lärandet.

Måste den inte framför allt ge ett slags modell av det samhälls- och yrkesliv som barnen en gång ska leva som vuxna?

Men det är varken reformismen eller konservatismen som har initiativet idag. Snarare är det en skvaderideologi, alltså en sällsam blandning av å ena sidan en nästan gränslös teknikoptimism och å andra sidan en valhänt men bejakande inställning till vad som ses som det goda livet: frihet och oberoende, rättsäkerhet och ett demokratiskt styresskick, allt värden som man anser att ett lyckligt land som Sverige redan är i besittning av. Teknikoptimismen paras med övertygelsen att framtidens ekonomi också kommer att blomstra.

Det är främst på ett annat sätt som marknadens megafoner når in i skolvärlden. Skolor har blivit företag i konkurrens om elevernas och i synnerhet föräldrarnas gunst. Friskolor tävlar med kommunala skolor i en kamp på liv och död.

personal knowledge network (PKN)

The role of learning institutions would then be to help us build our PKNs, by providing an emergent environment, in which we can make connections, see patterns, reflect, (self)-criticize, detect/correct errors, inquire, test, challenge and eventually change our theories-in-use.

Engeström (1987) conceives the notion of the ‘zone of proximal development’, initially discussed by Vygotsky, as the cornerstone of expansive learning. Within an expansive learning framework, Engeström (1999b,2001) presents the notion of 'expansive cycle' as the equivalent of Vygotsky's zone of proximal development. As Engeström (2001) puts it: “a full cycle of expansive transformation may be understood as a collaborative journey through the zone of proximal development of the activity” (p. 137). Engeström traces seven expansive learning actions to be taken in travelling through the zone of proximal development of an activity. Together these actions form an expansive cycle or spiral. According to Engeström (1999b), an ideal-typical sequence of actions in an expansive cycle includes (p. 383): 1. questioning, criticizing, and rejecting some aspects of the accepted practices, 2. analyzing the situation, 3. modelling of a new solution to the problematic situation, 4. examining the model, 5. implementing the model, 6. reflecting on and evaluating the process, 7. consolidating its outcomes into a new, stable from of practice.

Whereas in Activity Theory the prime unit of analysis is an artifact-mediated and object-oriented activity, LaaN rather focuses on the individual learner and her PKN. In activity theory, you are what you do. In LaaN, you are what your PKN is.