I skuggan av Darwin | Forskning & Framsteg | Populärvetenskapligt magasin - 14 views
-
Varför är det inte Lamarck som vi i dag ärar som evolutionslärans fader?
-
Trenden att uppvärdera Jean-Baptiste de Lamarck är i dag tydlig bland historiskt intresserade biologer. För en bredare publik är han dock fortfarande mer känd för sina fel än för sina förtjänster. Han räknas som upphovsman till teorin om förvärvade egenskapers ärftlighet, oftast illustrerad med giraffen som sträcker på halsen för att nå de översta bladen och sedan får ungar med längre halsar. Varje försök att påvisa en sådan effekt har misslyckats, och idén brukar ställas mot Darwins enkla princip, det naturliga urvalet.
-
Jag tror att det är en blandning mellan ärftlighet och det naturliga urvalet. Men att klara att bevisa ärftlighet i ett experiment är svårt och därför har man bara hänvisat till det naturliga urvalet. Men ärftlighet bland människor går att bevisa med bland annat sjukdomar. Men jag tror även att det är samma sak med egenskaper t.ex bollsinne för det är ju flera idrottsstjärnor som har haft en pappa eller mamma som också har varit bra på samma sak. Då är det ju en egenskap som har gått i arv jag tror mycket väl samma sak kan ha hänt med giraffers halsar men det är svårt att bevisa med experiment. -
Men och andra sidan Marcus så är det inte bara ärftliga gener som har fått individen till ett bra bollsinne. Jag tror i detta fall att mamman och pappan har gett individen möjligheterna att bli duktig med bollar. Dvs. att de eventuellt har lekt mycket med bollar när barnet var litet och på så sätt har individen fått sin känsla för bollar. -
Men även jag är lite kluven gällande lamackism och darwinism. Vill man t.ex ha en stor häst så tar du självfallet två hästar som är så stora som möjligt eftersom du vill öka risken för att avkomman bli större. Dock är detta lurigt eftersom den ena individen kan bära på anlag för att vara mindre och på så sätt kan avkomman antigen bli mindre eller större. Med andra ord så tror jag att det måste ske slumpvisa mutationer för att en förändring ska ske. Precis som girafferna fick längre halsar, var det anpassning eller naturligt urval? Jag skulle gissa på det naturliga urvalet, de girafferna med lite längre halsar klarade sig bättre och på så sätt var det de individerna som kunde föröka sig. Sedan skedde en mutation av en slump och vi fick en giraff med ännu längre hals som klarade sig ännu bättre och så fortsatte det. Jag tror att dessa slumpvisa mutationer håller på fortfarande hos alla individer, kan vi någonsin "anpassa" oss nog? Världen och alla dess varaelser är i ständig förändring och jag tror att dessa slumpvisa mutationer alltid kommer existera och ge oss bättre eller sämre förutsättningar så det naturliga urvalet kan avgöra om vi är tillräckligt "anpassade" efter den levnadsstil som gäller just då.
-
Jag har också en del funderingar över dessa två teorier. Jag gillar exemplet med girafferna därför tänkte jag driva det vidare. Det naturliga urvalet, jag tycker att det efter tidigare exempel liknar en form av anpassning och en blandning av Lamarckism och Darwinism. Jag menar, det naturliga urvalet i fallet med girafferna som ni pratar om ser för mig ut som att de "anpassar" sig. Inte så att jag menar på att det är ärftlighet som styr utan mer åt det hållet att det naturliga urvalet gör så att de svaga individerna går under och de starka överlever. I det här fallet skulle det ju betyda att girafferna med lång hals överlever (starka individer) medan de med kortare hals dör (svaga individer). Det leder ju till att en form av "anpassning" uppstår för den arten. Men om jag utgår från den teori som för närvarande är mest trovärdig alltså den om slumpmässiga mutationer så kommer jag komma fram till att det är det naturliga urvalet som styr egentligen. Så om en giraff slumpmässigt muterar till att få längre hals och det råkar vara så att den giraffen får en större chans att överleva så innebär det att den kommer föra vidare sina anlag för lång hals till sin avkomma. Men om avkomman skulle få kort hals i alla fall så klarar sig inte avkomman vilket leder till att det till slut bara kommer finnas giraffer med lång hals. Dessa giraffer är väl "anpassade" till just sin livmiljö? Nu menar jag inte att de genetiskt anpassas till sin miljö utan genom slumpmässiga mutationer och naturligt urval så anpassas arten till sin livsmiljö. Om vi pratar om sjukdomar som ärvs genom anlag så måste jag nog säga att jag håller på ärftlighetsteorin. Men det är en helt annan sak än att genetiskt "anpassas" till sin livsmiljö. Sjukdomar som ärvs är vad jag förstått felaktiga gener som har muterat och sedan förts vidare utan att mutera igen. Men att jämföra ärftliga sjukdomar med "anpassning" till livsmiljö är intressant
-
-
Skillnaden brukar förklaras med att Lamarcks teori på många viktiga punkter skiljer sig från Darwins - i varje fall som vi uppfattar den i dag. Haken med det resonemanget är att dessa skillnader på den tiden inte alls tillmättes samma betydelse. Den berömde brittiske geologen Charles Lyell, som motsatt sig tanken på evolution i decennier innan han till slut övertygades av Darwin, talade exempelvis om evolutionsläran som “Lamarcks teori”. Mot slutet av 1800-talet fanns det rentav gott om biologer som menade att Lamarcks evolutionsteori var bättre än Darwins.Det empiriska underlaget och den logiska styrkan har naturligtvis betydelse för framgången för en vetenskaplig teori. Men Jean-Baptiste de Lamarcks öde visar att även faktorer av mer tillfällig art har betydelse.
- ...9 more annotations...
-
I denna texten får man läsa om Darwin och Lamarcks olika teorier och om hur Darwin kom att bli så prisad när Lamarck var den första som började att tänka kring livets uppkomst och evolutionen. Jag tycker att det är intressant att läsa om de två teorierna och om hur de har påverkat varandra. Lamarckismen ledde till Darwinismen som sedan i sin tur ledde till dagens evolutionsteori. Utifrån texten så förstår man att Lamarck och Darwin har helt skilda personligheter. Lamarck ansågs vara en enstöring och hade svårt med sociala relationer till andra forskare medan Darwin omgav sig av många stora och viktiga forskare. Med tanke på att evolutionsteorin var så ny och främmande vid denna tiden då kyrkan och religionen var så stark, innebar det att både styrka och mod samt uppbackning från omgivningen krävdes för att lansera banbrytande nya idéer. Precis som artikelns författare menar är forskarna beroende av varandras arbete och oftast är det inte bara en person bakom ett sådant stort genombrott inom forskningen som evolutionen var. Ett exempel på detta är att Darwins tankar mer och mer började att liknas med Lamarcks teorier mot slutet av Darwins liv. Lamarcks syn på vetenskap var ålderdomlig vilket kan ha lett till att hans annars nytänkande idéer inte accepterades på den tiden. Allt i Darwins teori har inte hållt fullt ut och ett exempel på detta är "I senare verk utvecklade han en ärftlighetsteori som gick ut på att varje del av kroppen skickar små anlag till könscellerna med information om det organ de kommer från. Om organet förändras under en varelses levnad förs förändringen därmed vidare till avkomman." Det var först i slutet av 1800-talet som Mendel kom fram till hur nedärvning av egenskaper och gener verkligen skedde. På detta sätt har forskare kompleterat varandras arbete och till slut kommit fram till den moderna syntesen som är dagens allmänt accepterade evolutionsteori. Många av evolutionens pr - ...2 more comments...
-
Darwinism är vår tids evolutionsteori, men det var dock inte den första. Den första var Lamarckism, den gick ut på att förändring av djurens utseende berodde på att de själva ville det. Giraffen behövde nå högre upp i träden. Den sträckte och sträckte på sig tills det gick. Flera generationer av detta ledde till längre halsar. Denna teori ersattes som sagt av Darwins evolutionsteori. Men nu har även den blivit mer och mer ifrågasatt. Det man menar att Darwin gjorde fel var att han jämförde naturligt urval med människornas avelsarbete av husdjur. Men man menar nu att det naturliga urvalet inte är någon människa med hjärna som kan tänka. Man har nu i skapat olika förgreningar inom Darwinismen för att ha någon konkret kunskap om utvecklingen. Detta har då således lett till bl.a NeoDarwinismen. Men den största bristen i Darwins evolutionslära är i de "hopp" mellan de olika utvecklingsstadierna. Darwin menar att utvecklingen har skett genom slumpmässiga mutationer och att utvecklingen har skett lite i taget under en mycket lång tid. Till slut har detta lett fram till vad vi är idag. T.ex både spindeln och vi människor har ögon, dock har den art som binder oss samman inga ögon. Bara detta är ett stort frågetecken. Skulle alltså både spindeln och vi genom slumpmässiga mutationer under flera miljoner års tid tillslut komma fram till samma slutstadie, ögon. Man har hittat fossiler, men inga som verkar höra ihop, denna teori är alltså grundade på antaganden. Inget bevis finns för att de djur som finns har utvecklats under en lång tid till vad de är idag. Det är snarare tvärtom, man har hittat enklare livsformer och mycket mer avancerade livsformer, dock har man inte hittat något mellanting. Detta har lett till att ett stort antal forskare över hela världen återigen har tagit upp arbetet om evolutionsteorin. De söker efter andra m� -
De söker efter andra möjliga logiska teorier. En kvinnlig forskare har t.ex tagit fram teorier om att flera enklare organismer har gått ihop för att öka överlevnads chanserna, så en organism som kan se har gått ihop med en annan som har egenskapen att kunna leva utav syre. Detta är en teori som inte har fått något större genomslag vilket man kan ana. Små enkla organismer kan inte tänka, hur skulle de då kunna fatta beslutet att helt plötsligt gå ihop med en annan, av en helt annan art. Det liknar lite det som Darwin gjorde fel, när han jämförde oss med husdjursaveln. Organismer är inte egna individer med åsikter och tankar. Dock löser det dilemmat med de stora "hoppen" i utvecklingarna av arter. Naturvetenskapligt sett håller inte teorin, dock finns det inget som heller säger att naturvetenskapen har rätt. Om man är religiös kan detta faktiskt vara en möjlig teori. Det är viktigt att inte låsa sig fast vid att vetenskapen hela tiden har rätt utan hela tiden försöker att få olika perspektiv. Man säger ofta att religioner har många brister, t.ex att alla händelser inte stämmer överens med hur det är idag, och i vissa fall är det troligen så också. Men vetenskapen är precis likadan, den bygger mestadels på antaganden och det finns inget som säger att det som vetenskapen säger är sant. Eftersom det tidigare har visat sig vara felaktigt, t.ex som med Darwinismen. När en viktig forskare skrev en bok om Darwinismens brister fick han rådet av sina kollegor att inte ge ut boken, de tyckte att det var bättre att allmänheten skulle fortsätta att tro på Darwinismen för enkelhetens skull, tills de kom fram till något bättre. Som tur var, tryckte forskaren boken i alla fall så att även allmänheten fick ta del av informationen. Om det är så vetenskapsmännen resonerar är det svårt att lita på dem. http://gluefox.com/skap/evol/evol7.shtm Den snsvarige för denna hemsida är en fysik- och matematiklärare som
