Group items tagged

Mammals also evolved from reptiles, but not from the same group as did birds, and must have developed their double circulation independently from early reptiles. Nevertheless, several parallel changes occurred, such as the common incorporation of the sinus venosus into the right auricle. The most striking manifestation of different origins is seen in the mammalian aorta, which leaves the left ventricle and curves to the left. The aorta corresponds to the left half of the systemic arch, while the right is missing. The carotid arteries arise from the left systemic arch (aorta), though their precise position varies among mammals. The arterial system is asymmetric, as in birds, but in the opposite way.

The heart of both mammals and birds is a double pump, powering two systems of vessels with different characteristics. The left ventricle has a thicker layer of muscle around it, a necessary adaptation for powering its beat against the high resistance of the extensive systemic circulation throughout the body. The right ventricle has a thinner wall, consistent with its role in pumping blood to the lungs against a much lower resistance.

Hearts

The circulatory system

Bacterial conjugation is often incorrectly regarded as the bacterial equivalent of sexual reproduction or mating. It is not actually sexual, as it does not involve the fusing of gametes and the creation of a zygote, nor is there equal exchange of genetic material. It is merely the transfer of genetic information from a donor cell to a recipient. In order to perform conjugation, one of the bacteria, the donor, must play host to a conjugative or mobilizable genetic element, most often a conjugative or mobilizable plasmid or transposon.[4][5] Most conjugative plasmids have systems ensuring that the recipient cell does not already contain a similar element. A transformed cell is known as a transconjugant.

After translation on ribosomes in the cytosolic compartment all proteins are processed either in the cytosol or in the ER/Golgi system. 

Levnadsätt [redigera] Föda [redigera] Rådjuret är en så kallad ”selektiv-betare” vilket innebär att den föredrar örter och lövträd medan gräs och andra växter med hög fiberhalt endast äts i mindre utsträckning. Rådjuret äter även svamp. Denna begränsning i födovalet innebär att arten är anpassad att utnyttja tidiga successionstadier i en skogs utveckling då sådana betesväxter är speciellt vanliga. Dessutom kan den leva sida vid sida med andra hjortdjur som exempelvis dovhjort, som är utpräglade gräsätare. Rådjur brukar rata växter som de flesta Allium och Fritillaria och så gott som alla som tillhör familjen Ranunculaceae, det vill säga sippor av olika slag, julrosor, akleja, stormhatt och riddarsporrar, Tagetes, Moses brinnande buske, fingerborgsblommor, brudslöja och vallmo. En del kryddväxter som malört, dragon och åbrodd gillar de inte heller, liksom grova grässorter som elefantgräs. Törel, purpurklätt, nepeta, ormrot, kungsljus, höstöga, daggkåpa, pärleternell, plymspirea och hasselört ratas också. Etologi (beteende) [redigera] Rådjurets sociala system kan enklast beskrivas som att den är ett ensamlevande djur. Geten lever tillsammans med sitt/sina årskid i ett begränsat hemområde av cirka 25 till 150 hektars storlek[3] och ses sällan i sällskap med andra vuxna djur, förutom under brunsten. Till skillnad från geten lever den vuxna bocken, från cirka 2 års ålder, under cirka 7 månader av året (mars till september) i ett revir som försvaras och vaktas aktivt mot andra bockar. Storleken på ett sådant revir varierar kraftigt men är i allmänhet 1,5 gånger större än getens[3]. Under övrig tid på året, oktober till februari, lever bocken ett stillsamt liv som i mycket påminner om getens. I jordbrukslandskap kan man dock vintertid se större grupper av rådjur (10-20 djur) som åtminstone periodvis går tillsammans i födosök. Fortplantning [redigera] Rådjurskid. Rådjurets reproduktionscykel är unik bland hjortdjuren och består av en så kallad fördröjd implantation och geten har ingen ombrunst. Detta innebär att hon bara har en chans att paras under brunsten i juli–augusti. Vidare innebär den fördröjda implantationen att efter en framgångsrik parning då ett eller flera ägg befruktats och genomgått ett antal delningsstadier så stannar fosterutvecklingen nästan helt upp. Denna ”vila” i fosterutvecklingen upphör vanligen dock i Sverige i månadsskiftet januari–februari då en normal embryonaltillväxt och implantation (i livmoderväggen) initieras. Getterna föder därefter mellan 1 och 4 kid efter 10 månaders dräktighet, i maj–juni. Två kid är det vanligaste och fyra mycket ovanligt. Kiden följer sin moderget till cirka ett års ålder då de ofta utvandrar eller åtminstone delvis lämnar mammans levnadsområde. Geten blir normalt könsmogen vid ett års ålder men inte ovanligen, vid en dålig start i livet, först vid två års ålder. Det har visats att getkid under extremt goda förhållanden i England kunnat bli betäckta redan under sitt första levnadsår.