Web 2.0 för lärande

Teacher as DJ The notion of teacher as DJ may have been implied when people started applying the “rip-mix-burn” metaphor to education, but lately I can’t seem to get it out of my head. The similarities were there even when teachers worked primarily with paper textbooks and printed research articles, but is even more pronounced now in the era of digitized resources

Try Introducing Tools in the Context of Productivity and Making Work EasierA lot of staff feel overwhelmed by their workloads and may see the introduction of PLE tools as another thing on the To Do list. It may make sense to introduce tools as part of better, more efficient ways to get work done, rather than as tools of personal learning. Not everyone gets excited by learning, especially if they think it's on top of their regular work load. For example, I've used wikis to manage my own projects and RSS as a way to stay on top of information I need for my job. This approach might be more appealing to some people. You can point out to them later that these same tools can be used to learn--or that they're already learning without even knowing it. Kind of like hiding the vegetables in the spaghetti sauce as I used to do with my girls.

Lärplattformen Ping Pong har därför successivt införts som kanal för information och kommunikation, i kombination med fysiska träffar. De som använder lärplattformen är förstås studenterna samt lärare på olika institutioner, men också ansvariga personer inom VFU. Då detta är nytt för de flesta inblandade valde vi att implementera successivt och börja med kurserna under termin 1 och sedan utöka användningen av Ping Pong en termin i taget till dess alla terminer använder den. Starten var hösten 2006 och allt kommer att vara genomfört vårterminen 2009. Fördelarna med att använda införa lärplattformen successivt är att vi kan hjälpa varandra med pedagogiska upplägg, lära av varandras goda erfarenheter och misstag samt att vi inför starten ansåg att det kunde vara svårt för studenter som redan var inne i programmet att lära sig ett nytt upplägg av utbildningen.

* Studenterna får en publik. Inte bara alla i klassen, utan även föräldrar, vänner och fullständiga främlingar har tillgång till och kan läsa studentens alster. Istället för att skriva med läraren som enda målgrupp känner studenterna att skrivandet är på riktigt. * Studenterna får mycket skrivträning. Om jag som lärare ska hinna kommentera på all skriftlig produktion kan jag inte be studenterna skriva så mycket; 40+ studenter som varje vecka lämnar in kåserier och uppsatser skulle snart begrava mig under ett berg av papper. Eftersom jag använder kamratprespons på bloggarna får studenterna alltid någon eller några som läser och kommenterar. Det jag lovar är att kommentera på exempelvis 2 av 6 blogginlägg. (Men jag läser allas!) * Läraren får en chans att skriva! Jag tror att det är bra att studenterna får ta del av lärarens skrivande och tankar på samma sätt som läraren tar del av sina studenters alster och idéer. Genom att se lärarens texter får studenterna förhoppningsvis respekt för lärarens förmåga (om denne skriver bra) eller insikt i svårigheterna att faktiskt producera en text (om det även i lärarens text dyker upp misstag och brister).

Why The Tech Community Is Wrong For Facebook Fred's frustration with Facebook is also indicative of another problem that exists today on Facebook - its mixed audience. Facebook was originally built for college students to stay in touch. After it opened up to outside users and later launched its platform, the entire tech community rushed to join in. When you and I connected on LinkedIn, we did that for business reasons, we are not friends, we are co-workers or business associates. Taking this relationship and moving it to Facebook as is just doesn't make sense. So there's a problem there.