Group items tagged

Ett verk vilket minst sagt har präglat dagens samhälle, ett vilket applicerar det naturvetenskapliga synsättet på arters uppkomst och dess evolution. Var numer mutationer och slumpmässiga förhållanden ter sig som en naturlig del av den allt dessförinnan gudomligt formade naturen. Inte längre saknades motivation och förklaring av livet här på jorden. Men likt denna antyder är evolution en naturlig del av vår värld, en av de frågor(vilken i dagsläget är aktuell) anser jag vara frågan vilken väcks kring ifall kämpar för miljöbevarande och djurliv i realiteten är nödvändiga, för att de tolkningsmässigt är "komplexa" kan man föga förneka. De utgår ifrån vetenskaplig fakta om arter samt miljöpåverkan av anledningen att nyttja dem på så vis att de appliceras i avsikt att "bevara", något som enbart framstår vara väsentligt ur ett rent religiöst perspektiv, var gud skapade alla djur av en anledning o.s.v. föga ett naturvetenskapligt perspektiv menar då jag. Skiljelinjen emellan dessa synsätt är i detta fall sammantvinnad. Detta eftersom att tolkningarna av verkligheten är skilda och att utifrån redan skilda hypoteser göra försök att förutspå framtiden gör frågeställningen svåröverskådlig. Som sagt är hypoteser inte av den art att de på fakta säkerställts, utan enbart sannolikheten bakom en viss typ av företeelse samt dess följder är vad man försöker säkerställa (trots i viss mån separerade utgångspunkter). Fast, trots att man ur ett strikt evolutionärt perspektiv bör ignorera förändring för vidare evolution. Så finnes två primära frågeställningar, sympati är ett genetisk drag och finnes av en anledning i ens medvetande? Sedan likaså i vilken mån detta bör tillämpas. Därefter har vi det kunskapsbaserade argumentet, människor lever i nuet, vår tid på jorden är hitintills flyktig och det enda faktum vilket kunnat utrota arter dessförinnan oss är förändring. En förändring

En förändring av föda, tillgångar och klimat är alltså ett direkt hot emot vår sköra existens(långsiktigt) men enbart ännu ett steg i livets gilla gång, sett ifrån i ett övergripande evolutionsperspektiv. Att därför bevara för att vinna tid må vara också det ett argument av vikt att tillföra. Alltså applicera naturkunskap på fördelaktigt vis för att motverka sin naturliga gång? Kort konstaterat behöver såldes inte en miljökämpes argument vara tagna ur sympatier för skogens alla djur och dess bevarande utan dessa kan även ha djup ur ett naturvetenskapligt synsätt. En ståndpunktstagen för att vara mån och gynna den egna rasen, samt motverka dess evolutionära, naturliga och självklartsvis destruktiva beteendemönster. Var där gränsen mellan de skilda synsätten precis gick kan befinnas svårt att säga men sensmoralen kan omdanas till densamma. Att återgå till boken, denna var i sig, i min mening, en oerhörd biologisk landvinning, var plötsligt alternativ med vetenskaplig grund lades till förklaringen om gudomlighet som grunden till livet och dess artmässiga variation. Individen hade längre inget tvång att i skolväsendet förlita sig på gud för att förklara världen och det sedan länge myntade naturvetenskapliga synsättet försattes plötsligt i praktisk användning även hos samhällets mest grundläggande utbildningsinstitut, vilket agerar en essentiell part i att neutralt kunna granska religiösa företeelser och uppnå en djupare form av förståelse. Man överger alltså alternativa sätt att skildra verkligheten och kliver in i de läroprinciper som formar vardagen hos oss än denna dag. Det tedde sig plötsligt på det vis att individen kunnat promenera några meter ut i skogen och därefter analyserat naturen samt förklara de särpräglade drag som gjorts synliga. Funderingar kring varför utseendet av ett djur, en växt och anledningen till dess utbredning i regionen framkom plötsligt inte för geme

Funderingar kring varför utseendet av ett djur, en växt och anledningen till dess utbredning i regionen framkom plötsligt inte för gemene man som oförklarliga, utan skall man "hårddra" det växte ett helt nytt synsätt på omgivningen fram, var inget saknade motivation och faktumen för dessa var enbart logiska följder, gjordes överskådliga - i det fall man gavs sig tiden att bygga förståelse för elementet i fråga vill säga. En fråga man kan ställa sig är dock vilket faktum som förhindrade denna teori att erkännas från den allra första början, varför dröjde detta egentligen över huvud taget? Att förneka denna vara religionen, ur naturvetenskapligt understött perspektiv, vara överlägsen finner åtminstone jag svårigheter i. Men tiderna har förändrats. Under denna period var utbildningsnivån lägre och naturvetenskap tillämpades enbart stundtals gånger med undantag, detta eftersom länken till livet och ett övergripande perspektiv på vår värld länge lyste med sin frånvaro. Visst hade den kyrkliga informationens trovärdighet försvagats i.o.m. fakta vilken upplyste omgivningen om att jorden varken var platt eller universums centrum. Dock så var det, trots detta, platsen var man gavs tillgång på aktuell information och var ärlighet förespråkades.

Skulle lögner ha spridits i avsikt att föra allmänheten bakom ljuset? Eller mer intressant, hur skulle detta då kunnat ha motiverats? Man insåg vid detta läge inte rädslan hos kyrkan, var plötsligt samtliga kunskaper de haft monopol på sakta exporterades till andra platser med mer klara argument för sin sak och ståndpunkt. Enbart frågan om "livet efter" skulla vid "förlusten" av livets uppkomst då återstå. Man stod som ett arv efter en gången epok i tider då reformationens vindar ven. Att tacka för denna fördröjning var slutligen utöver den kyrkliga illviljan av att framföra dessa nya rön, vilket de visserligen inte stod i tvång till eftersom att organisationen, ur denna aspekt, inte var av neutralt sinnelag. Men som sagt åter till detta andra faktum, inte enbart var detta alltså kyrkans förtjänst utan dess anhängare, allmänheten likaså, var de stod under en lång period trångsynta inför teorins utformning och principer. Gemene man var som sagt bibliskt skolade, en tradition förd vidare i generationer, att enbart godta och acceptera rönet som sant, befann man knappast som ett moment att stressa med. Argument kring att de själva önskade se förändringen med sina bara ögon var förmodligen just vad som stod i vägen, vetenskap grundades som sagt på observation, så varför det inte i detta fall var möjligt stod länge som ett tungt motargument(stridande mot dess mest grundläggande principer, små förändringar över stora tidspann), är jag villig att anta bör förmodligen tilläggas. Men i takt med införande av allmän skolplikt och den teknologiska/industriella evolutionen framstod dessa teorier plötsligt inte som så ofantligt ologiska i sin karaktär. Men faktumet var alltså att övergripande förståelse och vetenskaplig tro behövde nödvändigtvis växa i en vardaglig roll större än den religiösa för att vinna en trovärdighet större. Argument inte allt för främmande om man applicerar dem i varda

Argument inte allt för främmande om man applicerar dem i vardagen, att lyssna på sin far framför en anonym man i hatt framstår som mer naturligt eftersom man inte känner den andres motiv. Skulle dock tiden merparten spenderas med denne andre hade trovärdighetsnivån successivt ökat med bekantskapen. Slutligen kan man förhoppningsvis ställa sig mellan de bägge argumenten som förs i neutral anda och enbart på bevis och argument ta ställning för dess riktighet, att således inte fatta ståndpunkt grundat på känslospel och förmodad korrekthet. Rimlighet ser vi i detta sammanhang som ett nyckelns ord. Var individen tillåts att värdera sina ståndpunkter förutan grundpelare av okunskap och förutfattade meningar, vilket är själva principen bakom ömsesidig förståelse. Dessvärre når vi nu ett slags problematik som följt oss sedan insikten i att ömsesidig förståelse trots allt är av vikt. Det vi nu står inför är den så kallade mänskliga faktorn, var två individer med samma tillgång på information kan reflektera olika och finna svaren på samma fråga vara skilda. Detta beroende på utbildningsmöjligheter, levnadsförutsättningar, influenser o.s.v. Faktumen är, som vi kan konstatera redan nu, många. Här når vi alltså en outtalad tvisten mellan demokrati och vetenskap. Demokratin, vilken accepterar och respekterar skilda värderingar och de naturvetenskapliga principerna var ett experiment(generellt) har en typ utav utgång som är en direkt följd av din handling och om resultaten inte är klarspråkiga i sin utgång kan man trots allt finna en viss sannolikhet i dem. För somliga begåvade med filosofisk ådra kan det te sig som att de bildar sin verklighetsbild, inte efter konkurrens om kunskap och ytlig logik, utan i avsikt att uppnå lycka. Den typ av individuell lycka som bildas då man lever i samförstånd med miljön och tolkar omgivningen på det vis att det gynnar dig som individ på ett harmoniskt plan. Därigeno

Därigenom den enligt mig primära skillnaden av att tolka/skildra verkligheten ifall vi jämför det matematiska, strukturerade och naturvetenskapliga med den filosofiska och i viss mån religiösa åskådningen. För som sagt motsäger den naturvetenskapliga i hög grad denna andras existens i flertalet moment, något som inte kan accepteras i det fall man eftersträvar att göra kunskapen allmän och giva individer möjligheter att i forskning/utveckling samverka, rent praktiskt. Den naturvetenskapliga söker alltså lösningar och fakta. Finner med hjälp av matematik och efterforskningar svaren på sin omgivning. Det andra är jag villig anta söker sina svar på ett själsligt plan var inte kunskap betraktas som nödvändig ifall den inte bidrar till att finna inre "sanning"(något jag tolkar vara lycka). Skulle nu detta vara korrekt, att sökandet efter är vad som sker lycka, kan visserligen dessa mycket väl vara förenade, till en viss grad. Att därför förneka dess samexistens då resultaten på det mänskliga sinnet är den samma kan jag inte ställa mig bakom. De bägge utgår som sagt ifrån intryck gjorda på sinnet och urartar ifrån samma nyfikenhet på livet och vår värld, därav anledningen till att dess totala separering enligt mig inte är möjlig. En betrakning kan vara olikt precis men för tillfället korrekt uppskattar jag beskylla. Visst kan dessa individuella synsätt aldrig appliceras i den grad som vårt naturvetenskapliga, vilket i stort format den teknologiska evolution som präglat samhället under de senaste 400 åren likväl som det välstånd vi idag lever i och nyttjar. Det välstånd som tillåtit tankar flyga bortom vår redan påtagliga sällhet, till en plats var alternativa vägar och valmöjligheter växer fram. Kanske är det just i blindhet för vårt omgivande gynnsamma öde som dessa tankar åter växt sig starka?

Skulle jag tillåtas ställa en hypotes och formulera en övergripande teori om naturvetenskapens roll i samhället samt dess koppling till återfödseln av nyfilosofi hade denna fått definiera: att utveckling kräver kunskap, kunskap kräver källa, källan är naturen. en sådan kommer att behöva tolkas på ett vis vilket gör det möjligt att placera in den i överskådliga system, i denna roll tillträder naturkunskapen var logik, efterforskning och matematik gör resultaten möjliga att praktisk återskapa för systematik, igenom den övergripande förståelsen föds mer av samma art, denna leder till kunskapmässig evolution, en sådan vilken väcker välstånd och gör begrepp som livskvalitet möjliga att eftersträva och utifrån dessa gror det filsofiska fröet kring huruvida det funnits alternativa vägar till dagen och ifall vad vi idag besitter är det som man i realiteten önskar att eftersträva. Var vi (nu skall jag åter nyttja en difus term) "lyckligare" förr än numera och i detta fall, vilka element är de som igenom tiderna tillfört tillfredsställelse för individerna. Hade dessa likaså gått att återskapa i dagsläget ifall de ense gått förlorade vill säga. Att sedan dessa resultat först kan uppnås efter nyttjandet av ett naturvetenskapligt arbetssätt påvisar om den kunskapsmässiga revolutionens påverkan i vardagen. Med detta som grund och min uppfattning om dess sammankoppling är jag villig att påstå hur man oavsett tankeelement, naturvetenskapliga eller ej, inte ens gives möjligheten att stega bakåt (motsatt evolutionsritning?), var samtliga tankegångar ur ett evolutionsperspektiv är riktade åt samma håll och vars direktionalitet inte kan beskriva något annat än framtiden. Mönstret är, så som jag tolkat det, av den art att det evolutionärt inte rimligen på praktisk basis möjligen kan förekomma. Evolution är evolution oavsett vem det gynnar, slumpen som driver denna cykel väljer som sagt ingen sida.

Låt oss nu slutligen ställ hypotesen om att naturvetenskapliga kunskaper är nödvändiga för välgång och det motiv jag finner för dessa argument grundas ur att man i äldre dagar strävade efter förbättring, ett gemensamt mål för samtliga individer och vägen man slutligen fann var den naturvetenskapliga, detta eftersom att det fanns ett behov och att samtliga önskade en större välgång i livet. Onekligen ter det sig på så vis som att man sällan känner begär av att få placerats 800 år bakåt i tiden, åtminstone inte av levnadskvalitativa skäl. Vi finner välbefinnande i att återskapa oss och agera på nyskapande vis, en kreativitet som naturkunskapen erbjudit. Var man satt målet att förklara de mest komplexa av ting(bortsett ifrån möjligen "själen", det som utmärker individens personlighet och agerande), ergo den omgivande världen och den egna existensen. Att en kula faller mot marken då den släpps är logiskt, men varför? Lösningen vi fann på detta var gravitationskraften. Hur kan man motverka denna och vad bestämmer den, var har den sitt ursprung? Innovativiet kan ske på ett själsligt plan i individens medvetande men något lättare att granska är dock de logiska mönstren i ens omgivning. Vilken förståelse tillfredsställer på liknande vis och kunskapen där kan även göras övergripande och generell. Även detta anledning till dess kraftiga framväxt. Låt oss därefter vandra på stränder långt bortom vår utgångspunkt och diskutera livets uppkomst, något som inte ense förklaras av "om arternas uppkomst...", detta avsiktligt just likt Big Bang inte diskuterar singularitetens ursprung. Men enligt naturkunskapen så var det inget mindre än elektriska stormar och de komplexa omgivningarna som omvandlade död materia till att bilda en cell. Något som man än till denna dag inte lyckats återskapa eftersom att man inte kan nyttja det naturvetenskapliga arbetssättet till den grad vilken är nödvändig f

Något som man än till denna dag inte lyckats återskapa eftersom att man inte kan nyttja det naturvetenskapliga arbetssättet till den grad vilken är nödvändig för att erkänna teorin vara vetenskaplig. Detta i brist på kunskap om epoken fast främst dess förutsättningar. Tillsvidare måste man alltså ur naturvetenskapligt perspektiv "tro" att celler bildades av en slump ifrån död materia utan klar orsak, det alltså "bara blev" och det är den enda stående logiska lösningen på problemet. Något som självklart är av dess efterföljare svårt att acceptera, då det strikt bryter mot allt vad dess tankegångar i annat fall utgår ifrån, med motivationen att detta ändock är sannolikt eftersom att det är det enda möjliga alternativet, något man tillsvidare får acceptera. Religionen löser detta på således vis att man beskyller fenomenet vara gudomligt, det gudomliga i sin tur är allt för insiktsfullt för att en vanlig människa skall förstå och finna perspektiv samt förklaring av fenomenet. Eftersom man inte tillåts av fysiska skäl att förstå finnes heller ingen anledning att försöka förklara. Därav avlastas sinnet på den frågan genom att förklara den oförklarbara som.. allt för svårt att förklara eller då alternativt gudomligt. Ytterst spännande, något ovanstående den mänskliga nivån av medvetande. Dessa två synsätt når här samförstånd, dock det av vetenskapsmän som förklaras genom slumpen är för den religiösa och troende ser som en handling av/i gudomlig anda. Fast, det religiösa systemets giltighet? Detta har som sagt överbevisats på de punkter man tidigare fann stor säkerhet i enbart gud kunde besvara. Och att dessa företeelser/förutsättning därefter förklarats genom logik, bidrar åtminstone inte till religionens ökade trovärdighet.

Därigenom lägger jag grunden till min personliga värdering, var vetenskapen har antagits som den för mig mest tilltalande källan av den simpla anledning och princip att vetenskap är ett element i ständig förändring, den har ingen fast form. Just likt individen som eftersträvar att återuppfinna sig, skiftar likväl kunskap form och slutsatser utifrån en godare insikt. Inom vårt land och min åldersgrupp anser sig de flesta vara ateister och min förklaring till detta(utan att spekulera i samhällspropaganda eftersom att det förblir en allt för svår fråga att kort summera) är att man undermedvetet har tillgodogjort sig vetenskapen eftersom att denna erbjuder bästa möjliga förutsättningar och ity återspeglar de generella dragen som präglar en individ. Man kan tillgodogöra sig mönstret, se följden av en handling och göra omvärlden förståelig på ett vis som en tro, oavsett vad man vill säga, aldrig(åtminstone för egen del) i den grad förmår. Den ger dig kunskap och möjligheten att omforma den. Den ger dig det gudomliga och gör det logiskt. Man kan följaktligen få klara svar, en gåta kan bringa nöje för en stund men att leva med den som ett faktum är inget jag i mina vildaste drömmar önskar. En god bok som kom att bli den sista grundläggande länken i naturvetenskapens erkännande inför samhället och vad vi(en stor grupp människor) idag i skiftande utsträckning definierar som vara, med logiken och följderna som bevis, sanning eller sannolikt. mvh/tim svanberg

Naturligt urval betyder att den starkaste överlever.

Central figur. Viktig för evolutionens vetenskapliga vinst över kreationismen.